Bildning under utbildningstiden: ett förslag

Av Tomas Pettersson

Leif Alsheimer utvecklade konceptet Core Curriculum (bildningsworkshop) inom affärsrättsliga programmet vid internationella handelshögskolan i Jönköping. Programmet syftade dels till att skapa en hyggligt bildad medborgare som kan tänka själv, dels till att väcka ett intresse för läsning av skönlitteratur och ett intresse för att självständigt söka kunskap i olika former.

På fyra år borde studenter hinna läsa och diskutera cirka 120 böcker av normalt omfång och svårighetsgrad. I stort sett en bok per vecka under terminerna, med undantag för veckor med tentamina eller andra särskilt jobbiga perioder.
Numera förfogar studenter och lärare över datorer med internet och därmed är det enkelt att lägga upp diskussionsforum där studenterna redovisar sin läsning genom att delta aktivt. Man slipper alltså schemalägga seminarier och/eller kontrollera läsningen med skriftliga prov.
Däremot måste läraren kontinuerligt följa och styra diskussionerna med frågor och andra inlägg. Efter att några böcker behandlats på detta sätt vänjer sig naturligtvis studenterna och klarar sig i stor utsträckning själva.        

Några synpunkter på läslistor
Konkreta förslag finns på listorna på denna hemsida, se "Synpunkter på Core curriculum".
Förutom att välja bra böcker är det viktigt att böckerna finns att låna vid skolans, eller andra närliggande, bibliotek. Om studenterna delas i grupper om 5-8 pesoner som läser samma bok bör det inte vara något större problem, det rör sig ju om kända verk. Det kräver dock en viss disciplin, systemet kan haka upp sig om några personer ligger på böckerna onödigt länge. En del klassiker finns fritt tillgängliga på nätet inom  Projekt Gutenberg eller den svenska motsvarigheten Projekt Runeberg men jag rekommenderar bara i nödfall läsning av böcker på dataskärmen.
Valet av böcker beror  på olika faktorer, viktigt är att inte satsa för ambitiöst i början. Starta alltså helst med roliga böcker som ändå kan väcka tankar, om samhället, sociala sammanhang, psykologiska frågor eller andra områden som lämpar sig för diskussion mellan studenterna.
Några böcker som jag tror skulle vara lämpliga är Nilsson Piratens Bock i örtagård och Bokhandlaren som slutade bada. John Steinbeck: Riddarna kring Dannys bord eller Flickan i frack av Hjalmar Bergman är andra som uppfyller några kriterier som kan vara bra att hålla i minnet (även om man måste bryta mot dem efterhand). Först och främst är böckerna lättlästa utan att vara språkligt triviala. De kräver inte några speciella kunskaper om de miljöer som skildras och förutsätter inte att läsaren är bekant med annan litteratur. Slutligen skildrar de en äldre tid som studenterna bör kunna diskutera och analysera med en viss distans, att diskutera böcker som behandlar samtida, närliggande problem kräver mer av läraren som moderator, en viktig aspekt tills man lärt känna studenterna och de lärt känna varandra. Vänta alltså lite med böcker som utmanar studenternas värderingar på allvar, sådana diskussioner blir bättre om man känner en viss trygghet i gruppen.    

Diskussion om det lästa
Diskussion om det man läser är en viktig del av läsupplevelsen. Det är först när bokens innehåll analyseras och bearbetas som vi bygger kunskap, genom att berätta om det vi läst eller ta del av andra tolkningar stimuleras vi till att förvandla bokens text från ett dokument med ett givet innehåll till en dynamisk del av våra samlade kunskaper, minnen och erfarenheter. Vår hjärnas innehåll bearbetas ständigt och utvecklas genom att minnesinnehåll kopplas samman på olika sätt och bygger upp vårt semantiska nätverk, de samlade förkunskaper som vi använder för att tolka information som når oss.
I brist på samtalspartners kan man naturligtvis på egen hand reflektera över det man läser men diskussion med en annan (intellektuellt jämställd) person är i allmänhet det bästa sättet att få fart på tänkandet. Det näst bästa är förmodligen den fiktiva samtalspartnern, ungefär som en författare använder sig av tänkta läsare för att förutse hur deras text kan komma att tolkas. Det tredje sättet att bearbeta information och förvandla den till meningsfulla kunskaper är att  förmedla innehåll till andra personer, d.v.s. att undervisa eller berätta om det man läst. Nästan alla lärare kan intyga att de först efter att ha undervisat om sakerna de lärt sig som studenter har fått ett stabilt grepp om ämnet, man har alltså gått från minneskunskaper till förståelse genom att bearbeta det tidigare inlärda. Denna idé, att den verkliga kunskapen uppstår inom varje person genom hjärnans bearbetning av det man lär sig kallas konstruktivism.

Diskussionen som mål
Förutom att läsa vissa böcker och reflektera över deras innehåll är det mål i sig att studenterna skall lära sig diskutera sakligt. Bildning består av vissa kunskaper, övertygelse om kunskapens värde och vilja att utvecklas, men dessa aspekter är alla personliga och skenbart oberoende av andra människor. Skenbart, eftersom betydelsen av växelverkan med andra inte bör underskattas. Människan är en social varelse, utan kontakt med andra utvecklas inte vårt tänkande kvalitativt även om vi fördjupar våra kunskaper på något område. Men vi kan naturligtvis bilda oss på egen hand, att läsa en bok innebär en (låt vara ensidig) kontakt med författaren, och även eremiter kan simulera kontakter genom att skapa en fiktiv samtalspartner, t.ex. gud eller de dödas andar.
I allmänhet är dock utbytet av tankar med andra bildade människor en omistlig del av bildningen och diskussioner är ett mycket bra verktyg för att utvecklas, både intellektuellt och socialt. Därför bör man sträva efter att deltagarna i grupperna förutom att visa att de läst och förstått böckerna utvecklar sin förståelse för diskussionen som metod. Genom att använda sig av diskussionsforum, så kallat OAD (Online Asynchronous Discussion) så kan man ganska lätt se hur en diskussion utvecklas t.ex. från ett påstående, ifrågasättande, argument för och emot o.s.v.
Det har skrivits en hel del om OAD, se t.ex den artikel jag och Ramón Garrote skrev 2007: The use of a Learning Management System to promote group interaction and socialization in a trainee project. Där använde vi en modell för att analysera diskussionsinlägg med hänsyn till kognitiva nivåer, alltså enkla meddelanden, information, svar på andra inlägg etc. Med en sådan modell blir det lättare att klargöra vilka önskemål man har på deltagare i en diskussion. Att göra något inlägg för att visa att man läst den aktuella boken är bara ett första steg, sedan måste man bemöta eller kommentera andra inlägg och helst utveckla gemensamma perspektiv.
Genom att avsluta läsningen och diskussionen av varje bok med en bedömning och diskussion om vad de olika deltagarna bidragit med, gör man studenterna uppmärksamma på vikten av ett ordnat tankeutbyte.
Om man har lektionstid med deltagarna så anser jag att den inte skall tas upp av diskussion om enskilda böcker utan användas till mer övergripande frågor om bildning och principerna för ett konstruktivt tankeutbyte. Frågor om val av böcker och liknande kan med fördel bearbetas med ett separat OAD. Det är lämpligt att lägga upp diskussionsforum för varje studentgrupp för behandling av den aktuella boken samt ett för alla smågrupperna gemensamt forum för diskussion om projektets mål och genomförande. Universitet och högskolor har i allmänhet en lärplattform där man kan skapa online diskussionsforum, annars kan man som lärare starta upp med t.ex. (gratis-) programmet moodle bara man får plats på skolans server.