Leif Alsheimer har utvecklat konceptet Core Curriculum (bildningsworkshop) inom affärsrättsliga programmet vid internationella handelshögskolan i Jönköping. Programmet syftar dels till att skapa en hyggligt bildad medborgare som kan tänka själv, dels till att väcka ett intresse för läsning av skönlitteratur och ett intresse för att självständigt söka kunskap (ej information!) i olika former.
För affärsrättstudenterna innebär core
curriculum-kursen konkret att de på fyra år ska läsa och diskutera cirka 120
böcker och texter som på olika vis speglar bildningskursens kärnbudskap; vikten
av respekt för individen, demokratin och rättsstaten. Studenterna erbjuds också
att delta i ett antal seminarier ledda av Leif Alsheimer och vid en terminsvis
skriftlig tentamen ska varje student ge sin syn på en frågeställning kopplad
till ett bildningstema. (information hämtad från Högskolans i Jönköping hemsida, år 2003.)
Några synpunkter på läslistorna
Jag tycker att idén med bildningsinslag i högskoleutbildningar är mycket bra och skulle vilja se att liknande initiativ uppmuntrades vid andra utbildningar och lärosäten. Att läsa 30 böcker per år inom ett sådant program är rimligt, förutsatt att läsningen redovisas muntligt i form av seminarier eller on-line diskussion. Urvalet av litteratur bör styras av böckernas relevans för att förstå centrala idéer i samtiden och stimulera individerna till en livslång bildningsresa. Den lista Alsheimer använder tycker jag har en påtaglig slagsida mot moral och politik under 1900-talets konflikter, naturligtvis viktiga frågor, men jag skulle vilja se mer av vetenskap och teknik. Självklart hänger Alsheimers urval samman med hans egen inriktning på juridik och hans studenters inriktning mot affärsvärlden. Att jag vill se mer av teknik och vetenskap beror på att den vetenskapliga och tekniska utvecklingen har betydligt större betydelse för samhället än ämnenas ställning i svenska skolan antyder, studenter i allmänhet brister alltså i allmänbildning på området.
Min andra invändning mot Alsheimers urval är att jag saknar roliga böcker. Inom alla avdelningarna på listan kan jag tänka mig en del böcker som är roliga att läsa, men ändå belyser det valda temat. Personligen finner jag ofta att mitt intresse för en bok svalnar när författaren låter sitt engagemang i en fråga dominera texten så att budskapet blir övertydligt. En obligatorisk läslista borde dessutom ta hänsyn till behovet hos ovana läsare att få mer och tätare uppmuntran än vad läsvana människor behöver för att förstärka själva läsbeteendet.
Slutligen saknar jag böcker som jag förväntar sig att välutbildade svenskar skall känna till. Naturligtvis har många av studenterna läst dessa böcker men t.ex. "Svenska klassiker" som ett tema skulle kunna stötta studenter som inte växt upp i svenskspråkiga litterata miljöer eller rent av inte växt upp i Sverige.
Om man kan samarbeta med universitetslärare som har ett intresse för bildningsfrågor borde det vara ganska enkelt att få förslag på böcker som belyser de olika akademiska områdenas centrala idéer. Naturligtvis måste man sedan göra en rejäl "reality check" och fundera på om alla studenter kan förväntas läsa böckerna utan att deras vilja till utveckling knäcks. Många av mina favoriter är inte tillräckligt lättlästa för att platsa på en obligatorisk läslista. Böcker som "Gödel, Escher, Bach: ett evigt gyllene band", "Kvarkar" och "De första tre minuterna" kräver t.ex. förkunskaper på god gymnasienivå.
En lösning är att utarbeta en läslista med
alternativa förslag på böcker som studenter skall läsa under
sin utbildning. För varje institution/akademisk disciplin skulle
finnas två boklistor med anknytning till det egna ämnet, en för alla studenter
samt en för de egna studenterna. De tre böcker jag nämner ovan skulle kanske stå
på en läslista för studenter inom matematisk-naturvetenskapliga utbildningar ("Gödel, Escher, Bach: ett evigt gyllene band"
är tyvärr så tjock (drygt 600 sidor, bitvis svår text) att omfånget gör den
svår att hantera i ett sådant här sammanhang). För studenter vid andra
institutioner skulle området om den moderna världsbilden få täckas med mer
populära översikter.