Evolution och intelligens: 1 2 3


Medvetandet och evolutionen Av Tomas Pettersson
Ett av argumenten mot evolutionsteorin som kan förefalla starkt är frågan om hur mutationer och naturligt urval kan förklara självmedvetande. Vi upplever alla väldigt tydligt den fria viljan, d.v.s. möjligheten att oberoende av alla yttre former av påverkan själv avgöra vad jag vill. Att jag inte kan få som jag vill är en helt annan sak, fri vilja innebär bara att jag vill något, inte att jag faktiskt får något.
För att begreppet fri vilja skall vara meningsfullt måste jag uppleva att jag har möjlighet att välja mellan olika handlingar, att mitt beslut inte är bestämt av yttre krafter och att det finns en koppling mellan vad jag vill och vad jag gör. Jag menar att begreppet fri vilja är meningslöst utan självmedvetande och vice versa.

Första frågan till evolutionisterna blir; Kräver inte existensen av medvetandet och den fria viljan att vi inte styrs enbart av elektriska impulser och kemiska reaktioner i vår fysiska hjärna, m.a.o. måste det inte utöver hjärnans växelverkande atomer finnas något immateriellt system (vad de kristna kallar själen) som påverkar de fysiska reaktionerna i hjärnan?
Fråga nummer 2 till evolutionister blir; Hur kan naturligt urval gynna utvecklingen av en stor, energikrävande hjärna som arbetar på ett oförutsägbart sätt (typ människans dito) i en miljö befolkad av organismer med fantastiskt väl optimerade beteenden, exakt finslipade för att utan förlust av tid eller energi maximera sin avkomma?

Den första frågan är mycket intressant eftersom evolutionisternas normala svar på frågan, nämligen att det inte krävs något annat än växelverkande atomer för att generera medvetande och fri vilja innebär att det i princip vore möjligt att skapa en dator med självmedvetande. I själva verket är är det just detta som är avgörande för svaret, om vi tror att det är principiellt möjligt att skapa en dator med självmedvetande så kan också självmedvetande uppstå i biologiska system utan att man behöver förklara det med någon andekraft eller själ. Det filosofiska problemet med en självmedveten dator är att det går att exakt kartlägga läget i en dator vid en viss tidpunkt och det datorn själv skulle uppfatta som sin fria vilja skulle i princip vara entydigt bestämt av läget, det vore alltså möjligt (med hjälp av en ännu kraftigare dator) att ha fullständig kontroll på vad datorn vill i varje situation och var finns då den fria viljan. 

Den andra frågan kan analyseras ganska ingående genom spelteori, den matematiska behandlingen av kampsituationer. Enkelt uttryckt blir det en kapprustning mellan enkla stimuli-responssystem och allt mer utvecklade hjärnor. Fördelarna med ett enkelt styrsystem är att det är energisnålt, arbetar snabbt och kan förmedlas mellan generationerna helt genetiskt, insekterna är exempel på detta. Den utvecklade hjärnan drar energi, kräver ibland lång tid för beslut och funktionen måste optimeras genom övning/inlärning, vår egen hjärna är det mest extrema exempel vi känner till.

För att inse den avgörande fördelen med den flexibla hjärnan kan vi tänka på ett pokerparti. Spelare satsar och byter kort enligt vissa regler men ingen spelare vet hur korten ligger i kortleken. Varje spelare försöker maximera sina vinstchanser och det är i princip enkelt (fast i verkligheten mycket tidsödande) att räkna ut vad en spelare bör göra i varje läge genom att analysera den tillgängliga informationen. Men nu kommer det riktiga problemet nämligen att en viktig del av spelet är att analysera läget (kortens fördelning) bland annat med hjälp av andra spelares handlingar (byten och satsningar). Det innebär att den spelare som alltid spelar exakt enligt den matematiskt optimala strategin skulle avslöja vad han har på hand och därför ändå inte vinna i längden mot en spelare som visste att han spelade enligt matematiska regler. Den spelteoretiska lösningen är att beräkna hur utfallet av olika handlingar balanserar och därefter agera så att vi minimerar motståndarens möjlighet att utnyttja våra handlingar.

Det innebär att det är väldigt få lägen där vi bara har ett alternativ, t.ex. oavsett hur dåliga kort vi har skall vi ibland satsa (alltså bluffa med pokertermer). Syftet är att motståndarna aldrig skall kunna veta säkert om jag har bra kort, balansen mellan bluffa eller lägga sig skall vara sådan att motståndarens val mellan att satsa emot eller lägga sig ger samma förväntade utdelning. I naturen uppstår samma situation när olika organismer kämpar om resurser eller individer kämpar om att fortplanta sig. Så fort en art utvecklat ett perfekt optimerat bteende för att utnyttja en resurs så uppstår problemet att det perfekta beteendet blir förutsebart och andra organismer kan utvecklas som utnyttjar det. Ett bra exempel är de gaddsteklar som lägger sina ägg i stora spindlar. Spindlarna är större och starkare men stekeln kan närma sig utan att utlösa någon attack, förmodligen därför att spindlarna måste ha en lucka i sitt försvar eftersom de annars inte skulle kunna para sig. Steklarna har alltså utvecklats så att de kan utnyttja spindlarnas av arvet bestämda exakta responser på stimuli. Göken är ett annat exempel, värdfåglarnas genetiskt styrda beteende kan utnyttjas genom att det saknar flexibilitet. I en miljö utan förändringar och variation innebär kravet på energieffektivitet att det relativt sett är fördel för organismer som är optimerade för den miljön, ju mer komplex miljön är och i synnerhet om den förändras över tiden så blir det viktigare att reagera på omgivningen på ett flexibelt sätt, genom att analysera information och förutse effekten av olika handlingar.

Självmedvetande är alltså evolutionens svar på hur man skall få organismer att reagera på sinnesintryck och erfarenheter samt göra bedömningar av alternativa handlingssätt på ett sätt som leder till att organismen reagerar på ett optimalt sätt med hänsyn till konkurrenterna. Dumma djur blir utkonkurrerade av smartare djur och vi får en kapprustning där hjärnorna växer. Mekanismen som tillåter självmedvetande att inrymmas i en helt deterministisk hjärna (eller en dator) är inte så svår att förstå om vi inser att en människohjärna (eller något liknande t.ex. chimpanshjärna) är tillräckligt komplicerad för att två hjärnor aldrig kommer att vara exakt lika och en hjärna kommer aldrig att inta exakt samma tillstånd två gånger. Därmed uppfyller vi det viktigaste kravet, nämligen att varje hjärna är unik och dess tillstånd kommer aldrig att inta samma läge vid olika tider (detta gäller djur som är mer komplicerade än daggmaskar med runt 100 neuroner och några tusen synapser i sin hjärna). Att så måste vara fallet för mer komplicerade hjärnor beror på att de reaktioner som styr hjärnan påverkas av faktorer som kosmisk strålning, radioaktiva sönderfall och andra fundamentalt slumpartade händelser förutom generna och sinnesintrycken. Samt naturligtvis att i hjärnan, till skillnad från övriga kroppen så kan tillståndet hos enstaka molekyler i en enda cell styra organismen på makronivå.

Alltså; evolutionärt tryck driver fram hjärnor som kan reagera flexibelt, ta hänsyn till erfarenheter och förutse effekter av alternativa beslut  allt detta utan att själv bli förutsebar av andra organismer
(detta är förmodligen det närmaste vi kan komma en evolutionär tolkning av intelligens). Sedan är det "bara" fråga om att på ett effektivt sätt reagera på omgivningen så att man maximerar avkomman (eller genernas spridning) d.v.s. evolutionens normala gång.

Människan intar så vitt vi vet en särställning i fråga om intelligens på jorden. Jag tror att främsta anledningen till utvecklingen av vår hjärna är att så snart våra förfäder började utveckla språk och användning av verktyg så sköt den relativa betydelsen av hjärnans kapacitet för fortplantningsframgång i höjden. D.v.s. vår hjärnas extrema utveckling är resultat av att konkurrensen inom arten avgjordes av hjärnans kapacitet snarare än musklerna.

När det handlar om artificiell intelligens i en konventionell dator är det i princip möjlig att rekonstruera hjärnans (datorns) läge vid en viss tidpunkt och det gör att frågan om vad friheten i den fria viljan egentligen innebär ställs på sin spets. Den dag en dator tror att den har en fri vilja så anser jag att vi har en verklig artificiell intelligens. (Jag inser problemet med cirkeldefinitionen här, "datorn tror" förutsätter självmedvetande och därmed är fri vilja given enligt resonemanget ovan. Ett praktiskt avgörande är ett slags Turingtest; Om datorn kan övertyga mig om att den tror att den har fri vilja så accepterar jag att den faktiskt har fri vilja). På motsvarande sätt anser jag att även om en viss människas vilja skulle styras på ett känt av kända faktorer och därför blir förutsebar och styrbar för en överlägsen intelligens så har denna människa ändå fri vilja och fattar i princip egna beslut. För egen del har jag råkat ut för detta vid schackbrädet när jag som glad amatör spelat schack mot riktiga proffs. En motståndare som "ser" vad jag kommer att göra långt innan jag själv bestämt mig och dessutom kan göra det utan att faktiskt titta på brädet är en ganska skrämmande upplevelse. Naturligtvis är det förödande för min egen förmåga om jag tillåter mig att tänka i de banorna under ett parti, men vilken schackspelare som helst kan nog intyga att ett speciellt problem med att spela mot högrankade motståndare är att man själv har svårt att nå sin normala nivå.                                                  

Summering: Evolutionen gynnar organismer med hjärnor som reagerar på omgivningen med hänsyn till tidigare erfarenhet och förmåga att analysera sin situation. För att inte bli förutsebar utnyttjar hjärnan antingen fundamentalt slumpartade fenomen eller det faktum att antalet möjliga tillstånd i en hjärna är tillräckligt stort för att hjärnan aldrig skall vara sig exakt lik vid olika tidpunkter. Kampen om att fortplanta de egna generna (eller genernas drift att reproducera sig) gynnar utvecklingen av allt mer sofistikerade system för informationsbehandling och beslutsfattande. Självmedvetande är ur evolutionär synvinkel helt enkelt ett sätt att på ett effektivt sätt omsätta informationsflöde till beslut. Att påstå att en dator inte kan ha fri vilja bara för att datorn arbetar med komponenter som fungerar helt deterministiskt vore en godtycklig antropocentrisk gränsdragning.