Evolution och intelligens: 1 2 3 4 

Tänk att bygga en smart dator

Av Tomas Pettersson
Så fort man började utveckla datorer så började man också fundera på vad intelligens och medvetande är och om det går att bygga in i en dator, s.k. artificiell intelligens.
Läget för den artificiella intelligensen är att kapaciteten för att utföra beräkningar hos datorerna är långt förbi människornas och alla uppgifter som vi kan uttrycka som kalkyler kan datorer utföra bättre. Däremot kan datorer inte bestämma om de skall göra något eller inte, de saknar m.a.o. medvetande och vilja.
Vissa människor tror fortfarande att det finns fundamentala orsaker som gör det omöjligt att skapa en dator med självmedvetande (de menar att människans medvetande beror på en immateriell själ eller liknande som inte är underkastad naturlagarna). Andra tror att det är möjligt men kräver datorer med ungefär lika många kopplingar (synapser) som en människohjärna.

Människans hjärna innehåller i storleksordningen miljarder celler och var och en dessa kan vara hopkopplad med uppåt hundra andra. Hjärnans celler ingår alltså i många, delvis överlappande nätverk. Även om vi visste exakt hur alla cellerna i en hjärna hängde ihop skulle det kräva en datormodell med minst hundra miljarder enheter som motsvarar en förbindelse mellan två hjärnceller. För att simulera hjärnprocesserna måste dessa enheter kunna läsas av, styras och modifieras av ett program. Så långt förefaller problemet trots allt inte vara alltför långt utanför förmågan hos dagens datorer, hundra miljarder enheter som intar ett tillstånd, slår om på kommando enligt givna regler och ger något slags signal ut är i själva verket en möjlig beskrivning av en modern dator. Tyvärr (eller kanske lyckligtvis) är hjärnan mer komplicerad än så. Det är de överlappande nätverken som ställer till det, datorns enheter är ordnade så att de spelar en bestämd roll varje nätverk där de ingår och är helt oberoende av övriga. Hjärnceller kan ha olika uppgifter och nätverken är aldrig helt utan kontakt. Det innebär t.ex. att en cell som står i direkt kontakt med 20 andra kan ingå i 10 olika nätverk som omfattar från enstaka till tusentals celler. I nätverken är cellerna delvis utbytbara eller redundanta, viktiga hjärnfunktioner får ju inte lägga av för att en enskild cell gör det. Det innebär att hjärnans potentiellt betydelsebärande enheter är [antalet celler X förbindelser/cell X antalet nätverk X antalet förbindelser mellan nätverk] eller 1-10 miljarder celler X ca 10 förbindelser X 100 miljoner nätverk av olika storlek X 100 förbindelser mellan nätverk. Då får vi en ny siffra på antalet enheter som vi måste simulera för att simulera hjärnans arbete som är mellan en och 100 miljarder gånger för stor för en normal hemmadator.

Av ovanstående kan vi dra några slutsatser. Först och främst kommer det att dröja innan man bygger en dator som kan rymma en arbetande modell av en hel hjärna, men det är möjligt att sådana datorer kommer inom några decennier. För det andra bevisar hjärnans behov av tillförlitlighet under stress (slumpartad död av tusentals hjärnceller) och de stora skillnader som finns mellan hjärnor att medvetandet måste kunna rymmas i en betydligt mindre omfattande modell. Just hjärnans behov av att tåla verkligheten är ett jätteproblem evolutionärt sett. Tänk på hur stor en processor skulle behöva vara om vi krävde att den skulle fungera med 99% säkerhet efter man tagit bort en tusendel av transistorerna slumpmässigt. En normal dator tål inte att en enda komponent i processorn felar.  

Ett argument mot intelligent design är att evolutionen tydligen premierar medvetande mycket högre än kapacitet för beräkningar jämfört med vilka svårigheter vi möter när vi försöker utveckla motsvarande förmågor hos datorer. Om det fanns ett syfte med människans intellekt så borde ju en text och kalkylenhet med kapaciteten hos en vanlig hemmadator som bara kräver någon promille av den hårdvara som vi ändå bär i vår hjärna verkligen ha varit med på ritningen.

Sammanfattning: Hittills har ingen dator uppvisat någon form av medvetande (att man kan härma ett medvetet beteende är en helt annan sak). Kanske kan det kommer men än så länge är datorerna inte tillräckligt kraftfulla för att emulera den mänskliga hjärnan. På grund av evolutionens krav på robust konstruktion och stegvis utveckling är det orimligt att medvetande på mänsklig skulle kräva mer hårdvara än motsvarande någon procent av den mänskliga hjärnans. Min slutsats är att en modern dator (eller något tusental hopkopplade) i princip borde kunna rymma självmedvetande om någon visste hur programmet skulle se ut.