Evolution och intelligens: 1 2 3 4 

Vad kan en smart dator göra

Av Tomas Pettersson
Än så länge är datorerna inte tillräckligt kraftfulla för att emulera den mänskliga hjärnan men evolutionens krav på robust konstruktion och stegvis utveckling gör det orimligt att medvetande på mänsklig skulle kräva mer hårdvara än motsvarande någon procent av den mänskliga hjärnans. Min slutsats är att en modern dator (eller något tusental hopkopplade) i princip borde kunna rymma självmedvetande om bara någon visste hur programmet skulle se ut.

Så, vad skulle en dator som hade ett medvetande kunna göra? Mest påtagligt kan man tänka sig att möjligheten att vara direkt uppkopplad till andra datorer skulle skilja sig från vår tillvaro. Alltså, om jag tänker mig att innehållet i min hjärna "dekanterades" till en dator, alternativt kopierades och lämnade mig kvar på utsidan vad skulle det innebära? Först och främst skulle jag naturligtvis kunna hämta information snabbt och exakt, om jag funderade på vad det egentligen stod i en viss bok skulle jag kunna kolla saken på någon sekund o.s.v. Nästa steg är möjligheten att utnyttja andra program direkt. Om min datorhjärna fick för sig att spela schack så skulle det medvetna programmet egentligen inte spela bättre än jag gör nu, men datorversionen skulle närhelst den så önskade kunna anropa ett schackprogram som skötte grovjobbet. I själva verket skulle gränserna mellan jag själv, mina informationskällor och alla andra resurser suddas ut.

Så min dataversion skulle förfoga över databaser och mängder av program som kan jobba på mer eller mindre på egen hand, om man vill diskutera med en intelligent partner så kan man ju alltid göra en kopia av sig. I det vardagliga tankeutbytet kan vi bara ta hänsyn till kunskaper vi har direkt tillgängliga i vårt minne (det är anledningen till att människor som tror att man inte behöver lära sig fakta som går att slå upp vid behov ofta framstår som så pinsamt korkade). En konversation med datapersonligheter skulle hela tiden ha en rullande faktauppdatering och analys av inlägg. Därmed skulle varje samtal bli likt diskussion mellan kunniga personer i ett asynkront on-line forum och de inblandade skulle gemensamt skapa nya perspektiv. I de fall man har olika syn på något skulle man med viss automatik tvingas följa regler för debatt och saklig argumentation, eftersom alla inblandade har perfekt minne och tillgång till relevanta fakta.     

Men tillbaka till rubrikens fråga. En medveten dator kan genom att anropa subrutiner göra allt som något annat program kan och samordna andra programs arbete mot givna mål. I synnerhet kommer ett medvetet program att kunna ta itu med programmering av andra medvetna program. Även om  programmet var så ofantligt komplicerat att vi inte kan analysera det fullständigt och förutse effekten av ändringar fullt ut så skulle vi kunna utveckla nya, förbättrade modeller genom att testa kopior med olika modifikationer, ungefär som man gör i husdjursavel. D.v.s. min uppfattning är att en dator med medvetande bland annat kommer att kunna konstruera ännu smartare datorer i en spiral som inte har någon uppenbar slutpunkt. En effekt av möjligheten för det medvetna programmet att anropa konventionella program som miniräknare, ordbehandlare eller schackprogram är att det medvetna programmet inte behöver ha dessa funktioner inbyggda och det är inte enkelt att se hur man skall bedöma olika medvetna program för att utveckla dessa vidare. Vad innebär egentligen en förbättring av omdöme?

Ett litet Science Fiction-tema: Om man kan kopiera sig genom att skicka programkoder men å andra sidan riskerar att suddas ut med eller utan avsikt, hur kommer då program med självmedvetande att se på sin existens. Kanske kommer sådana program att prioritera sin överlevnad genom att sprida sig i alla datanätverk, alltså som ett supervirus som tar över alla datorer. Om det finns flera medvetna program i ett nätverk, kommer de att kämpa om revir och dominans eller kommer de att kunna samarbeta? Tanken på medvetna program som sprider sig genom alla jordens nät och kämpar för sina liv får datorn HAL i filmen 2001 att verka ganska tam.     

Men det jag tycker är intressantast är att om vi kan programmera in medvetande i en dator så borde det vara möjligt att välja egenskaper. Jag vill verkligen inte ha en komplett kopia av min hjärnas mjukvara i min dator eftersom jag är rädd att den skulle bli hungrig eller ledsen och jag skulle inte kunna göra något åt det förutom att stänga av datorn (och sedan skulle jag dra mig för att starta den igen). Däremot vore det jättebra att ha en lite enklare, glad och nöjd personlig assistent som jobbade lite med att sortera mina mail, läsa de stora litterära verk jag har ambitionen att läsa, så att när jag mitt i Bröderna Karamasov utbrister i ett "vem fan är......" (något som händer de flesta läsare av ryska romaner) kan komma till undsättning genom att identifiera personen och påminna om reglerna för ryska namn och tilltal (förnamn, släktnamn, patronymer och diminutivformer) samt kolla igenom mina schackpartier och berätta vad jag gjorde för fel o.s.v. En lite känsligare fråga är om jag skulle frestas att låta min datoriserade hjälpreda skriva några romaner eller utkämpa korrespondensschackpartier, saker som jag för närvarande inte har kommit mig för med att engagera mig i.