Tro, vetande och tänkande
Jag har valt evolutionen som exempel på föreställningar om världen där olika människor i vår tid har klart motsatta åsikter i en fråga som i princip är entydigt avgörbar. D.v.s. frågan om evolutionsteorin beskriver utvecklingen av livet på Jorden kan besvaras med ett klart ja eller nej, oavsett vad vi tycker om svaret. Däremot beror svaret på om vi tror på det som numera är konventionell naturvetenskap (för en teoretisk beskrivning av ideal vetenskap se t.ex. Karl Poppers böcker) eller om vi ger företräde åt andra källor till kunskap, såsom andlig uppenbarelse, mänskliga auktoriteter eller religiösa urkunder.
Mitt problem är att jag själv godtar den vetenskapliga modellen och den konventionella vetenskapens resultat som sanna (med reservationen att dessa sanningar utvecklas med tiden och därför aldrig kan vara absolut sanna) samtidigt som människor vars kunnande på olika områden jag har största respekt för har motsatt uppfattning. Det bekymrar mig inte att vissa människor på grund av bristande kunskaper kommer till konstiga uppfattningar, jag tvivlar inte på att vissa saker jag anser mig veta kan jag komma att tvingas ompröva i skenet av ny information. Det intellektuella problemet är intelligenta människor som verkar besitta goda eller mycket goda kunskaper som kommer fram till att de inte tror på de med vetenskapliga metoder testade teorierna.
Mortimer Adler och evolutionen
För alla som funderat på bildning på allvar framstår Mortimer Adler som en av de verkligt stora tänkarna på området (se The great books för vidare läsning). Hans beläsenhet och tankeskärpa står utom alla rimliga tvivel, ändå var han skapelsetroende dels i betydelsen att han förkastade Darwins teori om evolutionen, dels genom att bestämt hävda att det fanns en kvalitativ skillnad mellan människor och apor och att människor har en själ skapad av gud.
Om den sekulariserade världsbilden säger han: "I suggest that the men and women who have given up religion because of the impact on their minds of modern science and philosophy were never truly religious in the first place, but only superstitious. The prevalence and predominance of science in our culture has cured a great many of the superstitious beliefs that constituted their false religiosity. The increase of secularism and irreligion in our society does not reflect a decrease in the number of persons who are truly religious, but a decrease in the number of those who are falsely religious; that is, merely superstitious. There is no question but that science is the cure for superstition, and, if given half the chance with education, it will reduce the amount that exists. The truths of religion must be compatible with the truths of science and the truths of philosophy. As scientific knowledge advances, and as philosophical analysis improves, religion is progressively purified of the superstitions that accidentally attach themselves to it as parasites. That being so, it is easier in fact to be more truly religious today than ever before, precisely because of the advances that have been made in science and philosophy. That is to say, it is easier for those who will make the effort to think clearly in and about religion, not for those whose addiction to religion is nothing more than a slavish adherence to inherited superstition. Throughout the whole of the past, only a small number of men were ever truly religious. The vast majority who gave their epochs and their societies the appearance of being religious were primarily and essentially superstitious.” Mortimer J. Adler. "Concerning God, Modern Man, and Religion (Part Two)". The Radical Academy Adler Archive. http://radicalacademy.com/adlergodmodernman2.htm.
Och denne man kom alltså fram till att människan skapats av gud, i stort sett enligt katolska kyrkans lära (han konverterade till katolicismen kort före sin död, vid nära hundra års ålder). Det lämnar två alternativ öppna; antingen godtar vi Adlers omdöme i frågan om evolution och existensen av gud, vilket skulle innebära att den vetenskapliga metoden bara är tillförlitlig i den mån resultaten håller för en granskning i skenet av uppenbarade religiösa sanningarna eller så bör man försöka förklara hur en så, nästan skrämmande, välutbildad och begåvad person kan hamna så fullständigt vilse i så viktiga frågor. En iakttagelse om texten ovan är naturligtvis att det som Adler betecknar som vidskepelse (essentially superstitious") är andra människors tro medan verklig religion ("truly religious") råkar vara hans egen.
Grunden för övertygelse
Mitt svar blir att övertygelse, i betydelsen fullständigt accepterande av obevisbara axiom, bara delvis styrs av rationella argument. Det kan alltså finnas skäl att godta eller förkasta axiom, grundade på vilka konsekvenser dessa axiom får för våra föreställningar om världen, men sådana argument är aldrig logiskt tvingande. Det återstår bara att känslomässigt acceptera eller förkasta axiomen och det är alltså inte något logiskt fel att samtidigt inse den vetenskapliga metodens oerhörda kraft som verktyg att förstå och kontrollera världen och att samtidigt tro på spöken i olika former.
Mortimer Adler insåg ibland att den kritiska frågan var den om guds existens men så småningom kom han att omfatta guds existens och existensen av människans själ som axiom vilket präglade hans senare (från ca 1950) argumentation mot evolutionsteorin. Jag tror inte han under sina sista decennier var istånd att skilja på de argument som var grundade i en kritisk analys av evolutionsteorins ur filosofisk synvinkel och de argument som bara framstår som larviga om man inte accepterar människans särställning i en gudomlig skapelse som ett axiom.