Skapelsetron
Evolutionen är exempel på föreställningar om världen som i princip är entydigt avgörbara. D.v.s. frågan om evolutionsteorin beskriver utvecklingen av livet på Jorden kan besvaras med ett klart ja eller nej, oavsett vad vi tycker om svaret. För att hitta verkligt "hard-core" skapelsetro har jag plockat nedanstående från http://www.logosmappen.net/bibelskola/vagen/gt/kap1.html
B. Evolutionsteorin och BibelnTyvärr säger många kristna att Bibeln inte talar om hur Gud har skapat världen. Utgående från detta försöker man pussla ihop big bang och evolutionsteorin med skapelseberättelsen. Man säger att Gud har skapat världen med hjälp av big bang och evolutionen. Bibeln talar faktiskt om hur Gud skapade världen.
Men nu går det inte att förena Bibelns skapelseberättelse med evolutionsteorin, de är och förblir varandras motsatser. Den ena säger att Gud har skapat det och det, medan den andra säger att så inte är fallet utan det och det har utvecklats från det och det. Skapelseakten har inte rum i evolutionsteorin, därför är det meningslöst att försöka ge Gud en roll i evolutionen. |
||||||||||||||||||||||
Det är överflödigt att peka på alla förnuftsvidriga konsekvenser av skapelseläran som modell för livets utveckling, det har gjorts mycket grundligt av andra. Jag kan bara instämma i att det är en uppenbar motsägelse mellan evolutionslära och skapelselära, hur lika de än vore i sina verkningar så är åtminstone en av dom helt fel (och den andra kan tills vidare anses riktig men är föremål för ständig prövning). Det innebär att en tro på bibeln som auktoritet i frågor om fakta inte kan förenas med tro på vetenskaplig metod.
Lightversioner av religion
Nu finns det miljoner människor som hävdar att de är troende men ändå accepterar vetenskapliga resultat och vetenskaplig metod. Några kända exempel är kända vetenskapsmän som faktiskt trodde på en personlig gud av gamla testamentets modell utan att tro på bibeln i faktafrågor; Niels Bohr (lutheran), Abdus Salaam (muslim) och Georges Lemaitre (katolik).
Ett annorlunda exempel är Einsteins svar på frågan om han trodde på gud (ställd av en av universitetets sponsorer när han var på väg att flytta till Amerika och tillträda ett jobb vid Princeton). Ett enkelt nej hade kostat jobbet så han svarade att han trodde på Spinozas gud. (Spinoza som sade ”Jag tror att Gud är den inre orsaken till allt i världen men inte dess yttre orsak”). Dessutom sade Einstein att han var religiös i betydelsen att han upplevde en stark känsla av förundran inför världens ordning. Tillsammans innebär det att gud blir synonymt med världens ordning, en inställning som ligger närmare en definitiv ateism än de flesta agnostikers inställning att eventuella gudar om de existerar står utanför vårt universum och är i princip otillgängliga för våra sinnen. (Jag förutsätter då att människor som själva beskriver sig som agnostiker har funderat en del på dessa frågor.)
Skillnaden mellan Spinozas modell och de som tror på en människoliknande (medveten) gud är total. Om vi definierar gud som den inre orsaken till att två plus två blir fyra så blir guds existens omöjlig att styrka eller motbevisa, den är alltså meningslös. Om det å andra sidan existerar en medveten gud så kan vi undersöka spår och dra slutsatser om guds existens och egenskaper, precis som för vilka andra varelser som helst.